Jag har ett enda syskon, och det är min 5 år yngre lillebror Sebastian. Utöver honom så har jag även mina bonussyskon Sanna 20, Adam 18, Jonathan 8 och Elin 5. Men eftersom jag inte har orken till att sitta och skriva en sju mils uppsats så berättar jag om min lilla djävul till lillebror istället.
Han är då 14 år och jag tycker om honom väldigt mycket, även fast han är världens pain in the ass 7 gånger av 10. Exempelvis när han kommer och slår mig utan anledning, eller när han behöver en mils radie när han ska äta så man slipper få armbågstackling i magen, eller när han smaskar med fil och flingor när jag kollar på tv, eller när han kommer in i mitt rum och släpper sina avgaser bara för att han vet att jag blir så arg att min hjärna kokar då, eller när han bara är allmänt dryg etc etc. Dock vet han att det inte är någon idé att starta större krig med mig eftersom jag fortfarande får ner honom med lillfingret, vilket betyder att jag faktiskt har makten när det väl kommer till kritan.
Sen så har jag ju faktiskt upplevt väldigt många fina stunder med denna pojk i mitt liv också, och han är ju faktiskt en ängel 3 gånger av 10, så jag tar tillvara på de fina stunderna.
Enligt mig är han världens bästa lillebror, och jag får ångest bara av att tänka på om något illa skulle hända honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar